Avtalsjurist i Göteborg – juridisk hjälp med affärsavtal

Avtalsjurist för företag

En avtalsjurist arbetar med avtalet genom hela dess livscykel – från de första diskussionerna med en tänkt motpart till dess att avtalsrelationen upphör. Arbetet omfattar bland annat:

• upprättande av avtal,
• avtalsgranskning,
• avtalsförhandling,
• riskanalys,
• tolkning av befintliga avtal,
• ändring av avtal,
• uppsägning,
• avtalsbrott,
• betalningskrav,
• skadeståndsfrågor,
• förhandling vid avtalskonflikter.

Ett avtal bör anpassas efter den konkreta affärsrelationen. En standardmall kan vara en rimlig utgångspunkt, men om den används okritiskt riskerar avtalet att reglera frågor som inte är aktuella och samtidigt sakna reglering av det som faktiskt är viktigt i just den aktuella affären.

Rådgivningen ges inom ramen för vår verksamhet som affärsjurist i Göteborg och kan kombineras med angränsande områden när affären kräver det.

Skriva affärsavtal

Ett kommersiellt avtal bör beskriva vad parterna faktiskt har kommit överens om och fördela de risker som är relevanta i affären. Vanliga frågor att ta ställning till är:

• vilka parterna är,
• avtalets syfte,
• respektive parts prestation,
• omfattning,
• leverans,
• pris,
• betalning,
• tidsfrister,
• ansvar,
• garantier när sådana ska lämnas,
• sekretess,
• immateriella rättigheter när det är relevant,
• avtalsperiod,
• uppsägning,
• avtalsbrott,
• ansvarsbegränsning,
• force majeure när det är relevant,
• tillämplig lag,
• tvistlösning.

Alla klausuler behövs inte i alla avtal. Ett kort uppdragsavtal kan fungera väl utan omfattande garantibestämmelser, medan ett långsiktigt leveransavtal med stora ekonomiska värden ofta kräver betydligt mer detaljerad reglering.

Avtalsgranskning

Innan ett företag undertecknar ett avtal kan en jurist granska handlingen och beskriva vad villkoren innebär i praktiken. Syftet är att företaget ska förstå sina åtaganden och kunna ta ställning till om riskfördelningen är acceptabel.

En avtalsgranskning kan exempelvis identifiera:

• otydliga skyldigheter,
• obalanserad riskfördelning,
• omfattande ansvar,
• betalningsrisker,
• otydliga leveranskrav,
• långtgående garantier,
• problematiska uppsägningsvillkor,
• ansvarsbegränsningar,
• exklusivitetsbestämmelser,
• konkurrensbegränsningar,
• tvistlösningsklausuler.

Granskningen kan anpassas i omfattning. Ibland är en fokuserad genomgång av ansvar, betalning och uppsägning tillräcklig, medan ett strategiskt viktigt avtal kan motivera en fullständig genomgång med konkreta ändringsförslag.

Förhandla avtal

Juridisk rådgivning kan användas även under själva avtalsförhandlingen, inte bara när ett färdigt utkast ska undertecknas. En avtalsjurist kan exempelvis:

• identifiera juridiska risker,
• föreslå alternativa formuleringar,
• prioritera vilka frågor som bör förhandlas,
• analysera motpartens ändringsförslag,
• delta i förhandling,
• dokumentera den slutliga överenskommelsen.

Juridiken bör stödja den kommersiella affären. Ett avtal som görs onödigt komplicerat kan fördröja affären och skapa nya tolkningsfrågor. Målet är i regel ett avtal som är tillräckligt tydligt för att fungera i vardagen och hållbart om något går fel.

Avtalets innehåll – vad har parterna kommit överens om?

Avtalstolkning kan sällan göras genom att en enskild mening läses isolerad från sitt sammanhang. När parterna är oense om vad som gäller behöver avtalet läsas som en helhet tillsammans med omständigheterna i det enskilda fallet.

Beroende på situationen kan bedömningen bland annat påverkas av:

• avtalets ordalydelse,
• avtalets struktur,
• övriga avtalsbestämmelser,
• avtalets syfte,
• omständigheterna vid avtalets tillkomst,
• parternas agerande,
• relevant dispositiv rätt,
• handelsbruk eller sedvänja när det är rättsligt relevant.

Vilken vikt de olika faktorerna får varierar. Det går därför inte att slå fast att en viss tolkningsmetod alltid har företräde framför en annan – bedömningen får göras utifrån det aktuella avtalet och den aktuella situationen.

Muntliga och skriftliga avtal

Avtal behöver som huvudregel inte vara skriftliga för att vara bindande, men det finns viktiga undantag där lagstiftningen ställer särskilda formkrav.

Om ett avtal är giltigt utan skriftlig form beror alltså på avtalstypen och om det finns särskilda formkrav för just den typen av avtal. Det är därför inte möjligt att generellt säga att ett muntligt avtal är lika giltigt som ett skriftligt.

Även när ett muntligt avtal är bindande kan det skapa betydande bevisproblem. Om parterna senare blir oense kan det vara svårt att visa vad som faktiskt avtalades, vilka villkor som diskuterades och när bundenhet uppkom. Skriftlig dokumentation – även i form av e-post, orderbekräftelser och mötesanteckningar – har därför ofta stor praktisk betydelse.

När blir ett avtal bindande?

I många situationer är avtalslagens modell om anbud och accept relevant. Förenklat innebär den att en part lämnar ett anbud som motparten accepterar, och att bundenhet då uppkommer inom ramen för anbudets villkor.

• Anbud: ett erbjudande som kan leda till bundenhet om det accepteras.
• Accept: ett godtagande av anbudet.
• Oren accept: ett svar som avviker från anbudet och som normalt behandlas som ett nytt anbud.
• Sen accept: ett svar som lämnas efter acceptfristen, vilket kan påverka om bundenhet uppkommer.

Kommersiella avtal ingås dock inte alltid genom ett enkelt anbud och en enkel accept. I mer omfattande affärer kan frågan om när bundenhet uppkommer bero på:

• förhandlingarnas förlopp,
• avtalsutkast,
• reservationsklausuler,
• ”subject to contract”-förbehåll,
• styrelsegodkännande,
• signeringskrav,
• andra villkor för bundenhet.

Alla kommersiella avtal uppkommer alltså inte genom samma mekanism. I längre förhandlingar kan det vara värdefullt att tidigt klargöra vad som krävs för att parterna ska anses bundna.

Standardavtal och allmänna villkor

Företag använder ofta standardavtal och allmänna villkor för att effektivisera avtalsskrivandet. Villkoren kan vara branschgemensamma eller framtagna av en av parterna.

Standardvillkor blir inte automatiskt en del av ett avtal bara för att ett företag normalt använder dem. Det måste bedömas om villkoren har införlivats i det aktuella avtalet.

Vid den bedömningen kan bland annat följande få betydelse:

• hänvisning till villkoren,
• när motparten fick tillgång till dem,
• hur avtalet ingicks,
• motstridiga standardvillkor,
• individuellt förhandlade villkor.

När båda parter hänvisar till sina egna villkor uppstår frågan hur motstridiga standardvillkor ska hanteras. Det finns inte någon enkel regel som alltid ger ett givet svar, utan frågan får bedömas utifrån hur avtalet ingicks och vad som i övrigt framgår av omständigheterna.

Ansvarsbegränsning i kommersiella avtal

Kommersiella avtal innehåller ofta bestämmelser som begränsar en parts ansvar. Vanliga exempel är:

• maximalt skadeståndsansvar,
• undantag för indirekt skada,
• särskilda ansvarstak,
• reklamationsfrister,
• garantibegränsningar.

En ansvarsbegränsning gäller inte med säkerhet exakt enligt sin ordalydelse i varje situation. Klausulens räckvidd kan behöva tolkas – exempelvis vad som avses med indirekt skada och vilka typer av avtalsbrott som omfattas – och dess giltighet kan i vissa fall behöva bedömas utifrån avtalet och omständigheterna.

36 § avtalslagen ger under vissa förutsättningar möjlighet att jämka eller lämna oskäliga avtalsvillkor utan avseende. Bestämmelsen tillämpas dock med försiktighet mellan professionella parter med jämbördig ställning, och den bör inte uppfattas som en generell möjlighet att i efterhand omförhandla ett kommersiellt avtal som visat sig ofördelaktigt.

Sekretessavtal – NDA

Sekretessavtal, ofta kallade NDA, används när parter behöver utbyta information utan att den sprids vidare. Det är vanligt vid:

• affärsförhandlingar,
• företagsöverlåtelser,
• samarbeten,
• produktutveckling,
• tekniska projekt,
• informationsutbyte.

Frågor som normalt behöver hanteras i ett sekretessavtal är:

• vilken information som omfattas,
• tillåtna mottagare,
• användningsbegränsning,
• sekretessperiod,
• undantag,
• återlämnande eller radering,
• konsekvenser vid avtalsbrott.

Ett sekretessavtal skyddar inte automatiskt all information för all framtid. Skyddet styrs av hur informationen definieras, vilka undantag som gäller och hur länge sekretessen ska bestå – och i praktiken även av hur informationen faktiskt hanteras.

Samarbetsavtal mellan företag

När företag samarbetar utan att bilda ett gemensamt bolag är det ofta avtalet som avgör hur samarbetet fungerar. Frågor som normalt bör regleras är:

• arbetsfördelning,
• kostnader,
• intäkter,
• beslut,
• ansvar,
• kundrelationer,
• immateriella rättigheter,
• sekretess,
• avtalstid,
• uppsägning,
• vad som händer när samarbetet upphör.

Frågan om vad som händer när samarbetet avslutas förbises ofta när relationen är god, men den är många gånger den viktigaste att reglera – särskilt när parterna delar kunder, material eller gemensamt utvecklade rättigheter.

Leveransavtal och leverantörsavtal

Leveransavtal reglerar återkommande eller enstaka leveranser mellan företag. Vanliga frågor är:

• specifikation,
• kvalitet,
• volym,
• leveranstid,
• pris,
• prisjustering,
• reklamation,
• fel,
• försening,
• ansvar,
• avtalstid,
• uppsägning.

Köplagen kan vara relevant för köp av lös egendom mellan företag. Lagen är dock i stor utsträckning dispositiv, vilket innebär att parternas avtal får stor betydelse och kan ersätta eller ändra det som annars skulle gälla. Köplagen gäller inte alla kommersiella avtal – för exempelvis tjänsteavtal och entreprenadavtal gäller andra utgångspunkter.

Konsultavtal

Konsultavtal används när ett företag anlitar extern kompetens. Frågor som normalt bör regleras är:

• uppdragets omfattning,
• resultat och leverabler,
• ersättning,
• tidsplan,
• ändringar,
• ansvar,
• immateriella rättigheter,
• sekretess,
• underkonsulter,
• uppsägning.

När omständigheterna gör frågan relevant är det viktigt att skilja mellan anställning och ett självständigt konsultuppdrag, eftersom gränsdragningen kan få konsekvenser inom flera rättsområden. Bedömningen görs utifrån de verkliga förhållandena i uppdraget och kan inte avgöras enbart utifrån vad avtalet kallas.

Avtalstid och uppsägning

Avtalsrelationer avslutas på olika sätt beroende på hur avtalet är utformat.

• Tidsbestämda avtal: löper under en bestämd period och kan innehålla regler om förlängning.
• Tillsvidareavtal: löper till dess att någon part säger upp avtalet.
• Ordinarie uppsägning: sker enligt avtalets uppsägningsbestämmelser.
• Förtida upphörande: aktualiseras vid avtalsbrott och förutsätter i regel att särskilda förutsättningar är uppfyllda.

Rätten att säga upp ett avtal och vilken uppsägningstid som gäller måste bedömas utifrån avtalet, avtalstypen, eventuell speciallagstiftning och omständigheterna i det enskilda fallet. Det går alltså inte att utgå från att ett kommersiellt avtal alltid kan sägas upp med ”skälig uppsägningstid”.

Avtalsbrott

Ett avtalsbrott innebär att en part inte fullgör sina skyldigheter enligt avtalet. Vanliga exempel är:

• utebliven betalning,
• försenad leverans,
• felaktig prestation,
• utebliven leverans,
• brott mot sekretess,
• brott mot exklusivitet,
• otillåten uppsägning.

Vilka konsekvenser ett avtalsbrott får beror bland annat på:

• avtalet,
• vilken typ av avtalsbrott som skett,
• eventuell speciallagstiftning,
• avtalsbrottets betydelse,
• omständigheterna i det enskilda fallet.

Ett tidigt steg är ofta att fastställa vad avtalet faktiskt kräver av respektive part, eftersom det som uppfattas som ett avtalsbrott ibland visar sig vara en fråga om hur avtalet ska tolkas. Läs mer om avtalsbrott och om juridisk hjälp vid avtalsbrott.

Vad kan man kräva vid avtalsbrott?

Vid avtalsbrott kan olika påföljder aktualiseras, exempelvis:

• fullgörelse,
• avhjälpande,
• prisavdrag,
• innehållande av prestation,
• hävning,
• skadestånd,
• avtalsvite.

Vilka påföljder som faktiskt kan göras gällande beror på avtalstypen, avtalets innehåll och tillämpliga rättsregler. Alla påföljder är alltså inte tillgängliga vid varje avtalsbrott, och en påföljd kan dessutom förutsätta att parten agerar på ett visst sätt, exempelvis genom reklamation inom viss tid.

Hävning av avtal

Hävning är en ingripande påföljd som innebär att avtalet upphör i förtid på grund av motpartens avtalsbrott.

För att ett avtal ska kunna hävas krävs normalt att förutsättningarna för hävning enligt avtalet eller tillämpliga rättsregler är uppfyllda. I många situationer krävs att avtalsbrottet är av tillräcklig betydelse.

En obefogad hävning kan i sig få rättsliga konsekvenser. Den part som häver utan att förutsättningarna är uppfyllda kan själv anses ha begått ett avtalsbrott och riskera krav från motparten. Innan en hävning görs bör därför både grunden och den praktiska hanteringen analyseras noggrant.

Skadestånd vid avtalsbrott

Frågan om skadestånd vid avtalsbrott kan bero på bland annat:

• avtalet,
• ansvarsbestämmelser,
• typ av avtalsbrott,
• orsakssamband,
• skadans storlek,
• begränsningar av ansvar,
• skyldighet att begränsa skadan,
• tillämpliga rättsregler.

Ett avtalsbrott innebär alltså inte automatiskt rätt till ersättning för all ekonomisk skada. I praktiken är bevisningen om skadans storlek och sambandet med avtalsbrottet ofta en central del av frågan.

Avtalsvite

Parterna kan avtala om vite för vissa avtalsbrott, exempelvis vid:

• försening,
• sekretessbrott,
• brott mot konkurrensbestämmelser,
• andra särskilt definierade skyldigheter.

Vid utformningen av en vitesklausul bör bland annat följande beaktas:

• vitesklausulens formulering är central,
• nivån bör analyseras utifrån affären,
• relationen mellan vite och skadestånd bör regleras,
• det bör framgå vilka överträdelser som utlöser vitet.

Om ett avtalsvite utesluter eller kan kombineras med ytterligare skadestånd beror på avtalet och rättsläget. Frågan bör därför regleras uttryckligen i stället för att lämnas öppen.

Avtalstvist mellan företag

En avtalskonflikt börjar ofta med att parterna har olika uppfattningar om:

• vad som avtalats,
• vad avtalet betyder,
• om en prestation är felaktig,
• om betalning ska ske,
• om avtalet får sägas upp eller hävas,
• om skadestånd eller vite ska betalas.

Arbetet med en avtalstvist följer ofta en struktur:

1. granska avtalet,
2. fastställa relevanta fakta,
3. säkra dokumentation,
4. identifiera rättslig grund,
5. formulera krav eller bestridande,
6. förhandla,
7. bedöma förlikning,
8. vid behov gå vidare rättsligt.

När tvisten rör ett entreprenadavtal hanteras den inom entreprenadrättens ramar. Vi arbetar då med frågan som en entreprenadtvist, där även frågor om ÄTA-arbeten ofta aktualiseras.

Bevisning vid avtalstvist

I en avtalstvist är dokumentationen ofta avgörande. Relevant material kan bland annat vara:

• undertecknat avtal,
• avtalsutkast,
• bilagor,
• allmänna villkor,
• e-post,
• meddelanden,
• mötesanteckningar,
• offerter,
• orderbekräftelser,
• fakturor,
• leveransdokumentation,
• reklamationer,
• uppsägningsbrev,
• annan dokumentation om parternas agerande.

Den juridiska betydelsen av materialet beror på omständigheterna. Ett internt utkast kan i vissa sammanhang säga mycket om parternas avsikter och i andra sammanhang sakna betydelse. Ett praktiskt första steg är därför att samla materialet kronologiskt innan ställningstaganden görs.

Domstol eller skiljeförfarande?

Hur en avtalstvist ska lösas är ofta reglerat i avtalet. Vanliga alternativ är:

• svensk allmän domstol,
• skiljeförfarande,
• förhandling mellan parterna,
• medling när det är relevant.

Kommersiella avtal innebär inte automatiskt skiljeförfarande. Skiljeförfarande förutsätter att det finns rättslig grund för det, vanligen ett skiljeavtal mellan parterna. Saknas en sådan reglering hanteras tvisten normalt i allmän domstol.

Valet av tvistlösningsform bör göras redan när avtalet skrivs, eftersom det påverkar bland annat kostnader, tidsåtgång och offentlighet.

När bör ett företag anlita en avtalsjurist?

Före avtalet

• större ekonomiskt värde,
• lång avtalstid,
• strategiskt viktigt samarbete,
• komplicerad ansvarsfördelning,
• internationell motpart,
• omfattande garantier,
• exklusivitet,
• större ekonomisk risk.

Efter att problem uppstått

• betalning uteblir,
• motparten påstår avtalsbrott,
• företaget vill säga upp avtalet,
• motparten vill häva,
• krav på skadestånd eller vite framställs,
• parterna tolkar avtalet olika.

Det är ofta lättare att hantera avtalsrisker innan avtalet är undertecknat än efter att en tvist har uppkommit, eftersom villkoren då fortfarande kan förhandlas.

Fastighets- och entreprenadavtal

Vissa kommersiella avtal hör hemma i särskilda regelverk. Bygg- och anläggningsprojekt regleras ofta genom standardbestämmelser och hanteras inom entreprenadrätten, där avtalsstrukturen och ansvarsfördelningen ser annorlunda ut än i ett vanligt leveransavtal.

När avtalet rör lokaler, förvärv eller andra fastighetsrelaterade affärer aktualiseras i stället kommersiell fastighetsrätt. Många affärer innehåller flera av dessa delar samtidigt, och avtalen behöver då läsas i sitt sammanhang.

Vad kostar en avtalsjurist?

Kostnaden beror på avtalets omfattning, komplexitet och vilken hjälp som behövs.

En avgränsad granskning av ett kommersiellt avtal kräver normalt mindre arbete än en omfattande avtalsförhandling eller en avtalstvist med stora ekonomiska värden.

Det är därför ofta lämpligt att först avgränsa uppdraget och identifiera vilka delar av avtalet eller tvisten som behöver analyseras.

Avtalsjurist för företag i Göteborg

Vi hjälper företag och företagare i Göteborg med kommersiell avtalsrätt.

Rådgivningen kan avse allt från att skriva och granska affärsavtal till avtalsförhandlingar, uppsägningar, avtalsbrott och tvister mellan företag.