Avtalsbrott – juridisk hjälp när ett avtal inte följs

Vad är ett avtalsbrott?

Ett avtalsbrott innebär i grunden att en part inte fullgör det som följer av avtalet.

• utebliven betalning,
• försenad betalning,
• utebliven leverans,
• försenad leverans,
• felaktig prestation,
• bristande kvalitet,
• brott mot sekretess,
• brott mot exklusivitetsbestämmelser,
• otillåten uppsägning,
• vägran att fullgöra avtalet.

Innan något kan bedömas som ett avtalsbrott måste det först fastställas vad parterna faktiskt har avtalat. Ett missnöje eller en kommersiell konflikt innebär inte automatiskt att ett juridiskt avtalsbrott har skett. Det som upplevs som ett löftesbrott kan vid en närmare granskning visa sig ligga inom ramen för vad avtalet tillåter.

Vad säger avtalet?

Bedömningen börjar normalt i avtalet. Frågor som ofta behöver analyseras är:

• parternas skyldigheter,
• prestationens omfattning,
• pris,
• leverans,
• tidsfrister,
• kvalitetskrav,
• garantier,
• reklamationsregler,
• uppsägningsvillkor,
• ansvar,
• ansvarsbegränsningar,
• vitesklausuler,
• tvistlösning.

Avtalsförhållandet kan dessutom omfatta mer än själva kontraktshandlingen:

• bilagor,
• allmänna villkor,
• orderbekräftelser,
• tekniska specifikationer,
• senare ändringar och tillägg.

En systematisk genomgång av dessa frågor hör till kommersiell avtalsrätt och görs av samma avtalsjurist i Göteborg som arbetar med att upprätta och granska affärsavtal.

Olika typer av avtalsbrott

Utebliven betalning

En betalningstvist kan gälla flera olika frågor:

• om betalningsskyldighet över huvud taget föreligger,
• om fakturan motsvarar avtalet,
• förfallodag,
• kvittning,
• innehållande av betalning,
• motkrav.

En obetald faktura betyder alltså inte automatiskt att motparten har begått ett avtalsbrott. Det kan finnas invändningar – exempelvis om fel i prestationen eller om att beloppet inte följer avtalet – som måste bedömas innan slutsatser dras.

Försenad prestation

Försening kan avse leverans, tjänst, projekt eller annan avtalad prestation.

Bedömningen beror bland annat på:

• avtalad tidpunkt,
• eventuella förbehåll,
• orsaken till förseningen,
• avtalsvillkor om tid, vite och ansvar,
• tillämpliga rättsregler.

Felaktig prestation

Fel kan föreligga när prestationen avviker från vad som avtalats. Vad som utgör en avvikelse kan påverkas av:

• avtalsvillkor,
• specifikation,
• kvalitetskrav,
• användningsändamål,
• garantier,
• tillämplig lag.

Brott mot andra avtalsförpliktelser

Avtalsbrott behöver inte gälla huvudprestationen. Det kan även röra:

• sekretess,
• exklusivitet,
• rapporteringsskyldighet,
• konkurrensbestämmelser,
• informationsskyldighet,
• samarbetsförpliktelser.

Hur allvarligt ett sådant brott är, och vilka påföljder det kan medföra, får bedömas utifrån avtalet och omständigheterna i det enskilda fallet.

Vad kan man kräva vid avtalsbrott?

Möjliga påföljder vid avtalsbrott kan vara:

• fullgörelse,
• avhjälpande,
• ny prestation när det är relevant,
• prisavdrag,
• innehållande av egen prestation,
• hävning,
• skadestånd,
• avtalsvite.

Vilka påföljder som faktiskt kan göras gällande beror på avtalstypen, avtalet, avtalsbrottet och tillämpliga rättsregler. En påföljd kan dessutom förutsätta att parten agerar på ett visst sätt, exempelvis genom reklamation eller underrättelse inom viss tid.

Kan man kräva att motparten fullgör avtalet?

I vissa situationer kan fullgörelse vara en möjlig påföljd, det vill säga att motparten ska prestera det som avtalats i stället för att avtalet avvecklas.

Rätten till fullgörelse kan dock begränsas av:

• avtalet,
• typen av prestation,
• tillämpliga rättsregler,
• faktisk eller rättslig möjlighet att prestera,
• andra relevanta omständigheter.

Det går alltså inte att utgå från att en motpart alltid kan tvingas att fullfölja avtalet. I praktiken behöver frågan bedömas tillsammans med vilka alternativ som finns, exempelvis en ersättningsleverans och ett efterföljande ekonomiskt krav.

Häva avtal vid avtalsbrott

Hävning innebär att avtalsförhållandet helt eller delvis upphör med de rättsverkningar som följer av avtalet och tillämpliga regler.

Att ett avtalsbrott har skett innebär inte automatiskt att motparten har rätt att häva avtalet. Hävning är en ingripande påföljd och förutsätter i regel att särskilda förutsättningar är uppfyllda.

Rätten till hävning kan bero på:

• avtalet och dess hävningsklausuler,
• avtalsbrottets karaktär,
• avtalsbrottets betydelse,
• tillämplig speciallagstiftning,
• om rättelse eller avhjälpande har aktualiserats,
• andra omständigheter i avtalsrelationen.

I många sammanhang används begreppet väsentligt avtalsbrott för att beskriva att avtalsbrottet måste ha en viss tyngd. Exakt vilket väsentlighetskrav som gäller kan dock variera mellan olika avtalstyper och regelverk, och det bör därför kontrolleras vad som gäller för just det aktuella avtalet.

Vad är ett väsentligt avtalsbrott?

Väsentlighet kan ha betydelse vid bedömningen av om hävning är tillåten. Beroende på rättsområdet och avtalet kan faktorer som dessa få betydelse:

• hur allvarlig avvikelsen är,
• vilken betydelse prestationen hade för motparten,
• om avtalsbrottet kan rättas,
• om bristen är tillfällig eller bestående,
• den ekonomiska betydelsen,
• om motpartens huvudsakliga syfte med avtalet har förfelats,
• vad parterna uttryckligen har avtalat.

Det finns inte någon enkel definition som kan sägas gälla likadant för hela den svenska avtalsrätten. Bedömningen får göras utifrån det aktuella avtalet, avtalstypen och de regler som är tillämpliga i situationen.

Riskerna med en obefogad hävning

Den som häver ett avtal utan att ha rätt till det kan själv riskera att begå ett avtalsbrott. En obefogad hävning kan därför leda till krav från motparten i stället för att lösa konflikten.

Innan hävning bör ett företag bland annat analysera:

• avtalsgrunden,
• avtalsbrottets betydelse,
• eventuell rättelsefrist,
• reklamation,
• underrättelser,
• avtalets hävningsklausuler,
• dokumentationen i ärendet.

Ett större kommersiellt avtal bör inte hävas enbart på magkänsla. Även när frustrationen är befogad kan det vara mer ändamålsenligt att först dokumentera bristerna, framställa ett tydligt krav och ge motparten möjlighet till rättelse.

Skadestånd vid avtalsbrott

Ett avtalsbrott kan under vissa förutsättningar medföra skadeståndsansvar. Bedömningen kan bland annat röra:

• om ansvar föreligger,
• vilken skada som uppkommit,
• orsakssamband,
• förutsebarhet när det är relevant,
• skadebegränsning,
• ansvarsbegränsningar i avtalet,
• bevisning,
• hur skadan ska beräknas.

Det är alltså inte så att den som bryter mot ett avtal utan vidare måste ersätta all skada. Skadeståndsreglerna skiljer sig dessutom mellan olika avtalstyper, och avtalets egna ansvarsbestämmelser kan påverka både grunden för ansvar och ersättningens storlek.

Hur beräknas skadestånd vid avtalsbrott?

Skadestånd syftar principiellt till att kompensera en ekonomisk skada som har ett rättsligt relevant samband med avtalsbrottet. Frågor som kan aktualiseras är:

• direkta merkostnader,
• uteblivna intäkter,
• kostnader för ersättningsleverans,
• avhjälpandekostnader,
• andra ekonomiska följder av avtalsbrottet.

Alla sådana poster är inte alltid ersättningsgilla. Varje post måste analyseras separat – både i förhållande till avtalets ansvarsbestämmelser och till frågan om posten kan visas och kopplas till avtalsbrottet.

Direkt och indirekt skada

Kommersiella avtal gör ofta skillnad mellan olika typer av förluster, exempelvis genom att indirekt skada undantas från ansvaret.

Begreppen direkt och indirekt skada förekommer i både lag och avtal, men innebörden kan variera beroende på vilket regelverk och vilken avtalsbestämmelse som är aktuell.

Man bör därför inte anta att en viss förlust är ”indirekt” enbart utifrån vardagligt språkbruk. Utgångspunkten är i stället hur den aktuella klausulen är formulerad och vad som i övrigt följer av avtalet och tillämpliga regler. Många avtal innehåller dessutom särskilda begränsningar av ansvaret för vissa skadetyper, exempelvis produktionsbortfall eller utebliven vinst.

Ansvarsbegränsning

Avtal mellan företag begränsar ofta skadeståndsansvaret. Vanliga former är:

• maximalt ansvarstak,
• undantag för vissa skadetyper,
• begränsad ansvarstid,
• särskilda reklamationsfrister.

En ansvarsbegränsning måste tolkas i sitt sammanhang. Frågan är dels vilka situationer klausulen faktiskt omfattar, dels hur den förhåller sig till avtalets övriga bestämmelser om ansvar, garantier och vite.

Även avtalsvillkor mellan företag kan i särskilda situationer aktualisera 36 § avtalslagen, men tröskeln för att ingripa i ett kommersiellt avtal mellan professionella parter kan vara hög. En ansvarsbegränsning bör därför inte utgås ifrån vara enkel att jämka bort i efterhand.

Avtalsvite

Parterna kan avtala om ett bestämt vite för vissa avtalsbrott, exempelvis vid:

• försening,
• sekretessbrott,
• brott mot konkurrens- eller exklusivitetsvillkor,
• andra definierade avtalsförpliktelser.

Vanliga frågor vid ett vitesanspråk är:

• har ett vitesgrundande avtalsbrott inträffat?
• hur ska vitet beräknas?
• finns det ett maximalt vite?
• krävs det att ekonomisk skada har uppstått?
• kan ytterligare skadestånd krävas utöver vitet?

Den sista frågan kan inte besvaras generellt. Relationen mellan vite och skadestånd måste bedömas utifrån avtalets formulering och tillämplig rätt – vitet kan i vissa fall vara avsett som en uttömmande reglering och i andra fall inte.

Reklamation vid avtalsbrott

Den som anser att motpartens prestation är felaktig eller på annat sätt avtalsstridig kan behöva agera inom viss tid.

Krav på reklamation kan följa av:

• lag,
• avtalet,
• standardvillkor,
• allmänna avtalsrättsliga principer beroende på situationen.

Det finns alltså ingen enda generell reklamationsfrist som gäller för alla kommersiella avtal. Passivitet kan däremot innebära risker: beroende på avtalsförhållandet och tillämpliga regler kan en part som dröjer med att invända försämra sina möjligheter att senare göra gällande krav. Vad som gäller i det enskilda fallet får bedömas utifrån den konkreta avtalsrelationen.

Uppsägning eller hävning – vad är skillnaden?

• Uppsägning används normalt för att avsluta ett avtalsförhållande framåt i tiden enligt avtalets eller rättsordningens regler om uppsägning. Den förutsätter inte nödvändigtvis att motparten gjort något fel.
• Hävning är en mer ingripande reaktion på ett avtalsbrott och förutsätter att det finns rättslig grund för hävning.

Rättsverkningarna varierar mellan olika avtal och avtalstyper. Vad som gäller för redan utförda prestationer, betalningar och fortsatt bundenhet efter en hävning behöver därför bedömas utifrån avtalet och tillämpliga regler snarare än utifrån en allmän tumregel.

Bestrida ett krav på avtalsbrott

Ett påstående om avtalsbrott innebär inte att kravet automatiskt är riktigt.

En bedömning av ett mottaget krav kan omfatta:

• vad avtalet säger,
• om ett avtalsbrott faktiskt har skett,
• om reklamation skett korrekt och i tid,
• om den påstådda skadan kan visas,
• orsakssamband,
• ansvarsbegränsningar,
• vitesklausuler,
• motkrav,
• kvittningsinvändningar.

Kravbrev vid avtalsbrott

Ett tydligt kravbrev kan vara ett viktigt steg innan en konflikt går vidare. Ett juridiskt genomarbetat krav kan exempelvis beskriva:

• avtalet,
• avtalsbrottet,
• den rättsliga grunden,
• vilket belopp eller vilken prestation som krävs,
• hur kravet har beräknats,
• vilken dokumentation som åberopas,
• eventuell tidsfrist för rättelse eller betalning,
• vilka fortsatta åtgärder som övervägs.

Syftet är tydlighet och rättslig precision, inte en aggressiv ton. Ett välformulerat krav gör det lättare för motparten att ta ställning och kan i sig öppna för en förhandlad lösning.

Bevisning vid avtalsbrott

Kommersiella avtalsmål avgörs ofta genom en kombination av avtalsdokument och annan bevisning. Relevant material kan vara:

• undertecknat avtal,
• bilagor,
• allmänna villkor,
• orderbekräftelser,
• offerter,
• e-post,
• meddelanden,
• mötesprotokoll,
• fakturor,
• betalningar,
• leveransunderlag,
• reklamationer,
• uppsägningsbrev,
• fotografier,
• teknisk dokumentation,
• vittnen,
• sakkunnigutlåtanden när det är relevant.

Dokumentationen bör sparas och struktureras tidigt, gärna kronologiskt. Material som är enkelt att ta fram när konflikten är aktuell kan vara betydligt svårare att rekonstruera långt senare.

Avtalsbrott vid muntliga avtal

Även muntliga avtal kan aktualisera avtalsbrott när ett bindande avtal faktiskt föreligger och inget formkrav hindrar det.

Den centrala frågan blir då ofta först en annan:

• om avtal över huvud taget har ingåtts,
• vad parterna avtalat,
• vilka villkor som gäller.

Bevisningen blir därmed särskilt viktig. E-post, offerter, orderbekräftelser, fakturor och parternas faktiska agerande kan få stor betydelse för vad som ska anses avtalat.

Avtalsbrott vid samarbetsavtal

Vid samarbeten mellan företag uppstår konflikter ofta kring:

• att en part inte fullgör sin del,
• oenighet om arbetsfördelningen,
• ekonomisk redovisning,
• kundrelationer,
• sekretess,
• immateriella rättigheter,
• uppsägning,
• konkurrerande verksamhet.

Eftersom samarbetsavtal ofta är mindre detaljerade än exempelvis leveransavtal blir frågan om vad som faktiskt överenskommits många gånger central.

Avtalsbrott i leverantörsrelationer

I leverantörsrelationer gäller konflikterna ofta:

• utebliven leverans,
• försenad leverans,
• kvalitetsproblem,
• prisfrågor,
• volymkrav,
• reklamation,
• ersättningsleverans,
• betalning.

Köplagen kan vara relevant vid köp av lös egendom mellan företag, men avtalet modifierar ofta lagens dispositiva regler. Köplagen gäller inte automatiskt alla leverantörsavtal – för tjänsteinslag och andra avtalstyper gäller andra utgångspunkter, och vad som avtalats får därför stor betydelse.

Avtalsbrott i entreprenadavtal

I byggprojekt kan tvister bland annat gälla ÄTA, betalning, fel, försening, vite och tidsförlängning. Dessa frågor hanteras inom entreprenadrätten, där standardbestämmelser och särskilda underrättelsekrav ofta har stor betydelse.

När konflikten redan har uppstått hanteras den som en entreprenadtvist, och i ekonomiska frågor aktualiseras ofta ÄTA-arbeten.

Kan avtalsbrottet lösas genom förhandling?

Kommersiella avtalskonflikter behöver inte alltid gå till domstol. En förhandling kan exempelvis gälla:

• betalning,
• rättelse,
• fortsatt samarbete,
• prisjustering,
• upphörande av avtalet,
• ekonomisk kompensation,
• förlikning.

En uppgörelse bör dokumenteras tydligt, så att det i efterhand inte uppstår oenighet om vad som faktiskt reglerats.

Förlikningsavtal

Parter som löser en avtalskonflikt bör vara tydliga med vad uppgörelsen innebär. Frågor som normalt bör framgå är:

• vilka krav som omfattas,
• betalning,
• tidsfrister,
• sekretess,
• om ytterligare krav är slutligt reglerade,
• vad som händer vid brott mot förlikningen.

Om en förlikning är ett bättre alternativ än domstolsprövning beror på det enskilda fallet – på kravets styrka, bevisläget, det ekonomiska värdet och parternas fortsatta relation.

Avtalsbrott i domstol

När parterna inte når en lösning kan avtalskonflikten utvecklas till ett tvistemål. Förenklat följer processen dessa steg:

1. stämningsansökan,
2. svaromål,
3. skriftväxling,
4. muntlig förberedelse,
5. bevisning,
6. huvudförhandling,
7. dom.

Även i domstol står avtalet i centrum: vad parterna kommit överens om, vilket avtalsbrott som påstås och vilken bevisning som kan läggas fram för respektive påstående.

Skiljeförfarande vid avtalsbrott

Om avtalet innehåller ett giltigt skiljeavtal kan tvisten behöva hanteras genom skiljeförfarande i stället för i allmän domstol.

Kommersiella tvister avgörs dock inte automatiskt genom skiljeförfarande. Det förutsätter att det finns rättslig grund för det. Tvistlösningsklausulen bör därför granskas tidigt, eftersom valet av forum påverkar bland annat kostnader, tidsåtgång och offentlighet.

När bör man kontakta jurist vid avtalsbrott?

• motparten hotar med hävning,
• företaget överväger att häva,
• en större betalning uteblir,
• motparten kräver skadestånd,
• avtalsvite krävs,
• det finns risk för betydande ekonomisk skada,
• parterna tolkar avtalet olika,
• ett långvarigt samarbete riskerar att upphöra,
• en tvist är nära förestående.

Ju tidigare avtalet, kommunikationen och bevisningen analyseras, desto bättre underlag finns normalt för att välja rätt handlingsalternativ.

Vad kostar juridisk hjälp vid avtalsbrott?

Kostnaden beror på tvistens omfattning, det ekonomiska värdet, avtalets komplexitet och hur mycket dokumentation som behöver granskas.

En inledande bedömning av ett krav kan kräva betydligt mindre arbete än en omfattande avtalsprocess med flera skadeståndsposter och omfattande bevisning.

Det är därför ofta lämpligt att börja med att avgränsa den juridiska frågan och det material som behöver analyseras.

Jurist vid avtalsbrott för företag i Göteborg

Vi hjälper företag i Göteborg med juridiska frågor om avtalsbrott och kommersiella avtalskonflikter.

Rådgivningen kan bland annat avse hävning, skadestånd, betalningskrav, avtalsvite, uppsägning och förhandling mellan företag.

Arbetet sker inom ramen för vår verksamhet som affärsjurist i Göteborg och hänger nära ihop med det löpande arbetet hos vår avtalsjurist i Göteborg.