Nytt bolag tillsammans
Två eller flera personer startar bolag och vill reglera roller, beslut och ägande från början.
Aktieägaravtal
Ett aktieägaravtal kan minska risken för framtida konflikter genom att tydligt reglera hur delägarna ska samarbeta, fatta beslut och hantera förändringar i ägandet.
Vi hjälper aktieägare att upprätta, granska och förhandla aktieägaravtal anpassade efter bolagets ägarstruktur, verksamhet och framtidsplaner.
Ett genomarbetat aktieägaravtal är särskilt viktigt när flera personer tillsammans äger och driver ett bolag.
Två eller flera personer startar bolag och vill reglera roller, beslut och ägande från början.
Någon köper in sig eller erbjuds aktier och ska ansluta till ägarrelationen.
Kapital, styrelseplats, informationsrätt, utspädning och exitfrågor behöver hanteras.
Lika ägarandelar kan leda till låsta lägen om inga deadlock-regler finns.
En ägare arbetar heltid, en annan är passiv — förväntningarna bör vara nedskrivna.
Delägarna vill ofta kunna påverka vem som blir ny ägare i bolaget.
Pris, värderingstidpunkt och metod bör vara reglerade innan någon vill lämna.
Ägarstrukturen förändras och behöver samordnas med bolagsordningen.
Ett befintligt avtal kan vara gammalt, otydligt eller inte längre spegla ägarbilden.
När delägarna är oense börjar analysen i avtalet, bolagsordningen och aktiebolagslagen.
Ett aktieägaravtal är ett avtal mellan två eller flera aktieägare om hur de ska agera i förhållande till bolaget och till varandra. Avtalet är en del av bolagets bolagsrätt i praktiken, men det är i grunden ett avtal.
Avtalet kan exempelvis reglera:
Ett aktieägaravtal ska skiljas från bolagsordningen. Bolagsordningen är ett bolagsrättsligt dokument med den verkan som följer av aktiebolagslagen, medan aktieägaravtalet i första hand är ett avtal mellan dess parter. Det bör därför inte utgås från att avtalet automatiskt binder bolaget eller någon tredje man som inte är part.
Frågan aktualiseras typiskt när:
Ju större ekonomiska värden, personliga insatser och beroenden som finns mellan delägarna, desto viktigare blir det normalt att reglera ägarrelationen tydligt. Ett avtal kan minska osäkerheten, men det ger ingen garanti för att alla konflikter undviks.
Frågor som ofta övervägs:
Alla klausuler passar inte alla bolag. Ett aktieägaravtal är inte en standardmall där man fyller i namn och procenttal — vilka mekanismer som är lämpliga beror på ägarbilden, verksamheten och vilka risker som faktiskt behöver hanteras.
Skillnaden mellan de två dokumenten är central och påverkar vilken verkan en reglering får.
Aktieägaravtalet ska inte beskrivas som något som ”går före” aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Avtalet måste tvärtom utformas med hänsyn till aktiebolagslagen och till bolagsordningens innehåll, så att dokumenten fungerar tillsammans.
Ett aktieägaravtal kan reglera hur ägarna ska agera vid vissa beslut, exempelvis avseende:
Parterna använder ibland:
Avtalsmässiga beslutsregler måste skiljas från de formella beslutsregler som gäller för styrelse och bolagsstämma enligt aktiebolagslagen. Att någon röstar i strid med aktieägaravtalet innebär inte automatiskt att ett bolagsstämmobeslut blir ogiltigt — frågan hanteras i första hand avtalsrättsligt mellan parterna.
I ägarledda bolag är arbetsinsatsen ofta en av de känsligaste frågorna. Exempel:
Aktieägaravtalet kan exempelvis reglera:
Aktieägandet bör hållas isär från anställningsförhållandet. Ett aktieägaravtal ersätter inte ett anställningsavtal, och villkoren i respektive dokument behöver stämma överens med varandra.
Delägarna bör överväga vad som händer om bolaget behöver ytterligare kapital:
En aktieägare är inte automatiskt skyldig att finansiera bolaget. En sådan skyldighet måste ha relevant rättslig grund, exempelvis ett tydligt åtagande i avtalet, och konsekvenserna av utebliven medverkan behöver då också regleras.
Delägare kan ha olika syn på om vinster ska:
Ett aktieägaravtal kan innehålla principer om hur ägarna ska agera i utdelningsfrågor, exempelvis en utdelningspolicy eller krav på viss enighet.
Aktieägarna kan dock inte genom avtal fritt besluta om utdelning utan hänsyn till aktiebolagslagen. Värdeöverföringar måste följa lagens regler, bland annat om utdelningsbara medel och försiktighet.
I ett bolag med få ägare är det ofta avgörande vem man är delägare tillsammans med. Därför vill parterna normalt kunna påverka vem som får bli ny ägare.
Aktieägaravtal kan innehålla mekanismer kring:
Avtalsmässiga överlåtelsebegränsningar ska skiljas från samtyckesförbehåll, förköpsförbehåll och hembudsförbehåll i bolagsordningen enligt aktiebolagslagen. Mekanismerna har olika rättslig karaktär och bör inte blandas ihop när avtalet skrivs.
Kan innebära att en aktieägare enligt aktieägaravtalet först ska erbjuda aktierna till övriga parter innan en försäljning sker till någon utomstående.
Kan under lagens förutsättningar innebära att aktier som redan har gått över till en ny ägare ska erbjudas till inlösen av dem som anges i förbehållet.
Orden bör inte användas synonymt. De exakta rättsverkningarna beror på om regleringen finns i bolagsordningen eller i ett privat avtal mellan parterna, och de två lösningarna behöver samordnas för att inte motverka varandra.
En tag-along-klausul kan ge en minoritetsägare möjlighet att, under vissa avtalade förutsättningar, sälja sina aktier tillsammans med en större ägare när denne säljer sitt innehav.
Syftet är att minska risken för att minoriteten blir kvar i bolaget med en ny majoritetsägare som den inte själv har valt.
Villkoren måste definieras noggrant:
Drag-along används i vissa avtal för att göra det möjligt för en större ägargrupp att genomföra en försäljning av hela bolaget. Klausulen kan innebära att övriga aktieägare, under avtalade förutsättningar, blir skyldiga att sälja sina aktier.
Det som bör regleras är bland annat:
En majoritetsägare kan inte utan avtalsstöd tvinga övriga ägare att sälja bara därför att majoriteten vill sälja bolaget. En drag-along-rätt förutsätter alltså en giltig avtalsreglering.
Sådana klausuler är framför allt relevanta när delägare också arbetar i bolaget, eftersom villkoren vid ett utträde då kan skilja sig åt beroende på hur och varför personen lämnar.
Good leaver kan avse vissa avtalade situationer där delägaren lämnar verksamheten utan att ha brutit mot centrala skyldigheter.
Bad leaver kan enligt avtalet avse situationer där delägaren lämnar under vissa definierade omständigheter eller begår vissa avtalsbrott.
Det finns ingen enda obligatorisk standarddefinition av begreppen — villkoren måste definieras i det konkreta avtalet. Eftersom värderingskonsekvenserna kan bli betydande bör klausulen utformas noggrant och kopplas ihop med avtalets värderingsregler.
En av de viktigaste frågorna är ofta vilket pris som ska gälla när en ägare lämnar bolaget. Exempel på modeller:
Det finns inte en enda juridiskt korrekt värderingsmetod. Olika bolag kräver olika modeller beroende på verksamhet, resultat, tillgångar och ägarbild.
En värderingsklausul bör normalt ange:
Två ägare med lika ägarandel kan hamna i en situation där bolaget inte kan fatta viktiga beslut. Ett låst läge kan påverka verksamheten snabbt, eftersom varken styrelse eller stämma kommer vidare.
Ett aktieägaravtal kan därför innehålla en deadlock-mekanism i flera steg:
Det finns olika typer av buy–sell-mekanismer, exempelvis modeller där en part lämnar bud och motparten väljer att köpa eller sälja. Sådana lösningar är inte alltid lämpliga och kan få mycket stora ekonomiska konsekvenser, bland annat beroende på parternas finansiella styrka. Valet bör därför analyseras i det enskilda fallet.
En minoritetsägare vill ofta avtala om skydd kring särskilt viktiga frågor, exempelvis:
Aktiebolagslagen innehåller också ett lagstadgat minoritetsskydd. Avtalsmässigt minoritetsskydd och lagstadgat minoritetsskydd ska inte blandas ihop — de har olika grund och olika verkan, och ett avtal ersätter inte lagens regler.
Även en majoritetsägare kan ha stort intresse av ett tydligt aktieägaravtal, kring:
En majoritet kan däremot inte genom ett aktieägaravtal sätta aktiebolagslagens minoritetsskydd ur spel. Avtalet bör utformas så att det fungerar tillsammans med lagens regler i stället för att stå i konflikt med dem.
Delägare avtalar ibland om begränsningar av konkurrerande verksamhet. Frågor som bör regleras:
Alla konkurrensklausuler mellan aktieägare är inte automatiskt giltiga. Skälighet, proportionalitet och konkurrensrättsliga frågor kan behöva analyseras beroende på situationen, och en alltför långtgående klausul kan få begränsad effekt.
Delägare får ofta tillgång till:
Ett aktieägaravtal kan reglera:
Lagstadgat skydd för företagshemligheter kan finnas parallellt med avtalet. Avtalet och lagens skydd kompletterar därmed varandra.
I konsult-, teknik- och tillväxtbolag bör det vara tydligt vem som äger exempelvis:
Bolaget äger inte automatiskt allt som en delägare skapar. Äganderätt och nyttjanderätt måste bedömas utifrån relevant immaterialrätt och de avtal som finns, exempelvis överlåtelse- eller licensvillkor. Detta är också en fråga för kommersiell avtalsrätt.
Vid dödsfall kan aktier gå över inom ramen för arvsrätten. Aktieägaravtal och bolagsordning kan därför behöva samordnas med frågor om:
Ett aktieägaravtal styr inte automatiskt arvsrätten. Fokus i ägardokumenten bör ligga på hur bolagets ägarstruktur ska hanteras, medan de arvsrättsliga frågorna bedöms för sig.
Aktieägande kan aktualisera familjerättsliga frågor beroende på ägarens personliga situation, och ägarna vill ibland minska risken för att ägarstrukturen påverkas av privata förändringar.
Ett aktieägaravtal gör dock inte i sig aktier till enskild egendom. Det kräver familjerättsligt giltiga åtgärder, exempelvis äktenskapsförord eller villkor i gåva eller testamente beroende på situationen.
Bolag med aktiva ägare kan behöva planera för situationer där en ägare under längre tid inte kan delta i verksamheten.
Aktieägaravtalet kan exempelvis reglera:
Sådana bestämmelser bör utformas nyanserat. Automatiska och långtgående konsekvenser kan framstå som oskäliga och riskerar dessutom att träffa situationer som parterna inte hade tänkt sig.
Vid en investering behöver tidigare ägare och ny investerare ofta komma överens om:
Investeringsavtal och aktieägaravtal används ibland parallellt, där investeringsavtalet reglerar själva transaktionen och aktieägaravtalet den fortsatta ägarrelationen. Villkoren i dokumenten behöver då stämma överens.
Innan en ny person blir delägare bör bland annat analyseras:
Om avsikten är att det befintliga avtalet ska gälla även för den nya ägaren bör denne normalt ansluta sig till aktieägaravtalet, exempelvis genom ett anslutningsavtal. Utan en sådan anslutning är den nya ägaren som utgångspunkt inte part i avtalet.
Ett aktieägaravtal kan ändras om de avtalsmässiga förutsättningarna för ändring är uppfyllda, exempelvis genom en överenskommelse i den ordning som avtalet anger.
En översyn kan vara lämplig vid:
En majoritetsägare kan inte ensidigt ändra avtalet om avtalet inte ger en sådan rätt. Ändringsordningen bör därför framgå tydligt redan när avtalet skrivs.
En delägare kan agera i strid med avtalet, exempelvis genom:
Konsekvenserna beror på avtalet och tillämplig rätt. Det kan exempelvis uppkomma frågor om fullgörelse, skadestånd, vite, inlösenmekanismer eller andra avtalsmässiga konsekvenser. Bedömningen följer i grunden reglerna om avtalsbrott.
Varje brott mot aktieägaravtalet medför inte automatiskt vite eller tvångsinlösen. Vilken påföljd som kan göras gällande beror på hur avtalet är formulerat och på omständigheterna i det enskilda fallet.
Vid en tvist mellan aktieägare uppstår konflikten ofta kring:
Ett första steg är normalt att analysera:
Först när dessa nivåer har gåtts igenom går det att bedöma vilka krav som faktiskt kan göras gällande och mot vem.
Aktieägaravtal innehåller ofta en tvistlösningsklausul. Beroende på avtalet kan tvisten hanteras genom:
Aktieägartvister avgörs inte automatiskt genom skiljeförfarande. Det krävs ett giltigt skiljeavtal för att skiljeförfarande ska vara bindande, och valet av forum påverkar bland annat offentlighet, tidsåtgång och kostnader.
En mall kan ge en bild av vilka frågor som brukar regleras, men ett aktieägaravtal bör anpassas efter det konkreta bolaget och ägarrelationen.
Skälet är att förutsättningarna skiljer sig åt:
Problemet är alltså inte mallen i sig, utan risken att villkor används utan att deras rättsliga och ekonomiska konsekvenser förstås. En mall kan fungera som checklista, men innehållet behöver prövas mot den egna ägarsituationen.
En juridisk granskning kan vara relevant när:
En granskning kan exempelvis omfatta:
Kostnaden beror på bolagets ägarstruktur, hur många delägare som finns, vilka frågor som behöver regleras och hur mycket förhandling som krävs.
Ett relativt enkelt avtal mellan två ägare kräver normalt mindre arbete än ett avtal med flera investerare, olika aktieslag, omfattande exitregler och komplexa värderingsmekanismer.
Det är därför ofta lämpligt att först gå igenom ägarbilden, parternas roller och vilka situationer avtalet behöver hantera.
Vi hjälper företagare, delägare och investerare i Göteborg med att upprätta, granska och förhandla aktieägaravtal.
Rådgivningen kan bland annat gälla beslutsregler, arbetsinsats, aktieöverlåtelser, värdering, exit, konkurrens, sekretess och vad som händer om delägarna blir oense. Arbetet med att skriva aktieägaravtal och delägaravtal sker tillsammans med vår övriga rådgivning som bolagsjurist i Göteborg och som affärsjurist i Göteborg.
Få hjälp med aktieägaravtalVi hjälper delägare att skapa tydliga spelregler för ägandet av bolaget.
Kontakta oss om ni ska starta bolag tillsammans, ta in en ny delägare, förändra ägarstrukturen eller vill granska ett befintligt aktieägaravtal.